Ett av dom festligare skidminnena är när jag och bröderna Ottosson åkte Skutkjutet (världens största störtloppstävling) -89 på ett par 4 meter långa hemmagjorda skidor. Proffsigt värre var det, sponsorer som bekostade fartdräkter och övrig utrustning, ett rejält kompisgäng som hejade på oss och höll stämningen hög över hela Ullådalen . Tänk vad en dunk med vargtass och några flak från en av sponsorerna, Gösser, kan göra susen!!!

 
Långa breda skidor med riktigt belag och en trio på 250 kg gav en ruskig skjuts utför Åreskutans västsida ner mot Ullådalen. Peter som stog längst fram reste sej upp när det gick som fortast och skrek med skräck i stämman "Markusson för helvete PLOOOOOGA"... samtidigt som både han och storebror Göran febrilt försökte få isär skidorna i plogställning. Jag som stog längst bak tyckte läget var under kontroll så jag bara höll emot;-)

I mål kom vi i alla fall, och i samma ögonblick som vi passerade målskynket vrålade Peter "textilbroms... VÄNSTER" och så kastade vi oss ikull till vänster alla tre och på så vis fick vi stopp på ekipaget. Två år senare gjorde vi om bedriften, men skidorna som hade legat på höskullen hemma hos Göran var väl inte riktigt så frsächa längre. Virket hade slagit sej så dom var lite skeva och belaget hade släppt på sina ställen så det fick fästas nödtroftigt med häftpistol och mattspik för att det överhuvudtaget skulle gå att använda dem. Planer har funnits... hmmm, finns på att göra om resan. Nya skidor... och kanske 4 gubbar... man måste ju förnya sej lite. Och en bromskärm i mål för säkerheten. Nån som ställer upp???

Skutskjutet har jag kört varje år sen 1979, och sen några år tillbaka är Andrea och Daniel också trogna Skjutare.